The legal framework for international co-productions
Det finns något som alla branscher har gemensamt, de stora spelarna som gör stora produkter dominerar marknaden. Men, när små spelare samarbetar kan de ofta skapa något tillsammans som kan mäta sig i marknaden. Det här gäller även de kreativa branscherna där audiovisuella verk samproduceras. Men samproduktion går bortanför enkla finansiella stöd, det innebär samfinansiering av det audiovisuella verket, medägande av rättigheter och delning av intäkter.
Det finns flera fördelar och incitament för en internationell samproduktion utöver de kulturella: finansiering i form av stöd i det samproducerande landet, tillgång till samproduktionsfonder och produktionslättnader. Produktionsländerna kan utöka cirkulationen av sina verk och därmed nå en större publik. Under perioden 2010–2015 visade samproduktioner enbart positiva resultat när det gäller releaser, intäkter och cirkulation.
European Audiovisual Observatory har nu sammanställt hur Europas samproduktionslandskap såg ut för åren 2007–2016 som vi kort ska redogöra för här. Hela studien finns att läsa på webben.
Antalet produktioner i Europa har stadigt ökat. Mellan år 2007 och 2016 producerades 18 000 filmer, en ökning på 47% under perioden. 2007 producerades 1444 filmer och år 2016 var antalet produktioner 2 124. Samproduktioner ökade från 297 till 425, vilket innebar en ökning med 43 %.
Den största anledningen till den ökade produktionen står dokumentärerna för. Under den nämnda perioden har dessa nästan fördubblats, 2016 producerades 698 filmer och de flesta av dessa är producerade enbart nationellt, endast 101 av de 698 var samproduktioner. Men, när en tittar på andelen majoritetssamproduktioner över samma tioårsperiod är det inte någon större skillnad mellan dokumentärer (57,8 %) och spelfilm (52,5 %).
De flesta länder producerar många fler filmer än de som är internationella samproduktioner. 20 % av alla produktioner i Europa var samproduktioner (spelfilm 22 % och dokumentärer 16 %) med undantag av två länder som producerar fler samproduktioner än nationella filmer; Belgien med 56 % och Luxemburg på 53 %. Lägre andel än 20 % har Storbritannien och Italien. Inom Norden låg Danmark högst med 30 %, strax följt av Sverige 29 % och Norge 28 %, Finlands samproduktionsandel låg däremot under 20 %.
De europeiska länder som producerar mest är också de största samproducenterna och där låg Frankrike i topp med 566 produktioner. Sedan kom Spanien (460), följt av Tyskland (411) och sedan Schweiz (221). De tio länder som hade högst andel samproduktioner står för 70 % av majoritetssamproduktionerna.
I studien har de kunnat särskilja på tre typer av samproducenter:
- Länder med få produktionsresurser (vanligtvis beroende av landets storlek och/eller produktionsindustri), länder som behöver en utländsk partner för att kunna producera (Luxemburg, Cypern, Slovakien, Montenegro, Island m.fl.)
- Medelstora länder som behöver maximera sin produktionspotential genom att söka samproducenter med utländska partners (Belgien, Irland, Portugal, Kroatien, Danmark, Sverige m.fl.)
- Topproducerande länder som har som mål att maximera sin produktionspotential men som har en tillräckligt stor industri för att även kunna göra helt nationella filmer. Det är inte överraskande att av de topproducerande länderna var andelen samproduktioner lägre än 30 % och i vissa länder mycket lägre såsom Italien 12 %, Ryssland 11 %, Turkiet 7 % och Storbritannien endast 7 %.
Minoritetssamproduktioner
De flesta huvudproducenter i Europa samproducerar ett jämnt antal av både majoritets- och minoritets-samproduktioner. Andelen för minoritetssamproduktionerna i den totala andelen samproduktioner var mellan 35 % och 55 % och för mindre och medelstora länder låg minoritetssamproduktioner något högre än majoritetssamproduktioner.
När det gäller cirkulationen och biobesök av samproduktioner finns det endast siffror från EAO:s analys som gjordes 2010–2015 då det kom fram att även om samproduktioner endast utgjorde 24,2 % av den totala produktionsvolymen var besökssiffrorna i världen något högre än för enbart nationella filmer med 50,3 % för europeiska filmer och nästan 57 % för EU-filmer. Det betyder att samproduktioner genererade ungefär tre gånger mer besök än enbart nationella filmer. När det gäller dessa siffror får man ha i åtanke att en stor del av dessa är brittiska produktioner med amerikanska majoritetssamproducenter, tar man bort dem sjunker siffran till 35 % av årliga besök för europeiska filmer.
39,5 % av alla filmer producerade i Europa fick biopremiär i ett annat land än det egna, för samproduktioner är siffran 63 %, vilket innebär att samproduktioner reser betydligt bättre än enbart nationella filmer. Samproduktioner har också potentiellt en större marknad eftersom det är naturligt att de visas i samproducenternas länder.
Publicerad 10 juni 2019